Hej då vecka 24, jag saknar dig inte!
I morgon går vi in i vecka 25. Fint. Stina längtar efter sin "lillebror". Hon säger att det är en lillebror, och jag får väl försöka tro henne. Jag själv vet faktiskt inte. Jag har alltid trott att vi ska få två flickor på raken. Men nu, likt hela graviditeten so far, känner jag mig osäker på vad jag tror. I morgon ska vi till barnmorskan. Vi har inte träffat henne sen inskrivningen i vecka 9-10, så jag ser faktisk fram emot besökt. Mest spännande blir att få lyssna på Pyrets hjärta. Kanske att det kan avgöra min gissning vad gäller kön. För hur lite det än spelar roll, är det alltid roligt att gissa :)
- Vecka 23
Stina leker i sitt kök. Hon serverar mig vatten i sina små koppar och frågar om jag mår lite bättre snart. Vår dotter är fantastiskt. Hon är så bra på att sysselsätta sig själv, och det är guld värt sådana här dagar.Jag ligger i soffan och väntar ut dessa förbenade sammandragningar. Jag hade prematura förvärkar när jag väntade Stina också, och är egentligen inte ett dugg oroad. MEN, man ska ju vila, ta det lugnt och inte anstränga sig eller göra mer än nödvändigt. Förutom att det är tråkigt, så är det i praktiken omöjligt. Jag har en familj, ett hem och framförallt en fullt normal snart 3åring. Det säger allt.
- Pyret jobbar på
Inte helt oväntat sitter jag med förvärkar. Det började lika tidigt med Stina, och en del dagar var förfärliga. Förhoppningsvis blir det en smidig förlossning den här gången också :). Jag har ägnat den här dagen åt bakning, bakning och lite mer bakning. Så länge jag håller mig sysselsatt är det lättare att tänka bort smärtan. Jag vet att jag borde vila, men det är så förbannat tråkigt, och inte alls min stil.
- 140 dagar
Det är vad som återstår.. Säger de.. Med Stina gick jag +12 dagar, så jag räknar med att gå över minst en vecka med Kotte nummer två också.
Jag tänkte iaf att det kunde vara på sin plats med en bild på den växande magen. Tänkte låta maken fotografera med systemen vid ett lite senare tillfälle. Idag hanns det inte med, så ett taskigt mobilfoto fick det bli. Lite roligt är det att dokumentera ändå. Vi var och hämtade en katt idag.Kiwi fick han heta, helt enligt Skrållans önskemål. Och hon, som är insnöad på en lillebror, har i alla fall kommit med ett namnförslag på en eventuell lillasyster. Clementine..Stina gillar frukt...Jag måste ju säga att det ändå var ett ganska smakfullt val med tanke på att det finns en hel del frukter att välja på. Melon t.ex.
- Ööh?
bloggar från mobilen via appen, varpå texten blir ett enda stycke, och bilderna apastora. Jaja, skitisamma.
- Soffhäng med min skatt
- Rutinultraljud
Vi försov oss i morse. Tiden för UL var 8.40, och vi vaknade tio i åtta. typiskt.Det är tur att Stina är morgonpigg, så henne var det inga problem att få färdig på 5. Henne skulle vi ju lämna av borta i grannhuset. Hur som haver hann vi i tid, och fick se lilla kråkan för andra gången. Allt var i sin ordning, vilket självklart känns fantastiskt bra. Jag passade på att väga mig också när en fungerande våg fanns i närheten, och nu hade jag faktiskt ökat ett halvkilo. En uppgång ungefär i samma takt som sist helt enkelt.Som sagt, allt är i sin ordning.
- Sjukhusbesökare
Efter mycket fjäskande och en hel del mutor fick vi ett urinprov till sist. " mamma jag vill inte kissa, det gör ooont!! " Men 5 min efter bokad tid på vårdcentralen var vi i alla fall på plats med burken. Goaste sköterskan tog ett prov, och sen fick vi gå till läkaren nästan omgående. Det hela slutade med ett recept på apoteket, varpå den flaska vi hämtade ut antagligen gett mig ett par gråa hår. Men trots allt tar hon faktiskt sin medicin, och med två doser kvar av kuren är ungen som vanligt igen. Möjligtvis lite trött och medtagen av bieffekter. Tack gud för att vi fått ett så friskt och välmående barn. Senast hon fick medicin var vid 3 mån ålder, och då en avedon efter vaccination. Frågan är.. Kan man verkligen ha sådan tur igen?Oron som medföljer en graviditet är, för mig, helt klart större i väntan på nummer två.
UVI?
Stina gnäller över att det gör ont när hon kissar. Igår kväll grät hon innan de stackars dropparna lämnade, och höll sig tills det blev akut och hon kissade ner sig. Visst är hon lite lite röd, möjligtvis. Med det har vart värre tidigare med betydligt mycket mindre gnäll.Stina är ett mycket tåligt barn, och åmar sig inte i onödan, så nu misstänker jag urinvägsinfektion.Vårdcentralen ringer upp om två timmar, och då ska jag kräva att få komma in och lämna prov. Annars mår vi bra. Stina sitter och ritar hjärtan, kråkan slår volter i magen och jag ska plocka ur diskmaskinen, hej.
-
16+2. Då var det så tydligt att jag visste att jag inte kunde skylla på gaser. Fladdrar jag kunnat känna ett tag hade nu gått över i rejäla buffar, och känslan när man för första gången kan känna sitt barn utanpå magen är obeskrivlig. Med Stina skedde detta i 16+3, och det är alltså fortfarande två mycket lika graviditeter. Nu när snart halva tiden gått, och jag egentligen inte besväras av något mer är halsbränna och foglossning, kan jag faktiskt säga att jag trivs i mitt tillstånd. Nästa vecka är det dags för rul, och storasyster får faktiskt stanna hemma då. Hon tyckte det var spännande sist. Men upp till 45 min i ett mörkt litet rum känns inget kul för en snart 3 åring.
Jan. 06, 2013
Vi tog sovmorgon idag, hela bunten. sista dagen innan M börjar jobba igen. En lång ledighet, med utrymme för många dåliga vanor och orutiner. Det ska bli skönt med vardag.
- En barndomsvän
Igår spenderade jag och Stina hela förmiddagen med min fina barndomsvän Clara. Med henne delar jag så många minnen, och har till stor del att tacka för att min barndom var sådär bra den kan bli. Nu bor hon i Skellefteå där hon studerar, och vi får därför inte möjlighet att träffas så ofta. Men man får ta vara på tillfällena som ges.
- Tjugohundratretton
Jag är som sagt ingen aktiv bloggare, och helt plötsligt var det januari 2013.Tjugohundratretton...Det kommer bli ett fantastisk år, det vet jag. Det är året Stina fyller 3, jag och Mattis firar 3 år som gifta, och också det år som vi får vårt andra barn. Om lycka är att få vara två. Hur bra är inte fyra då?
- Underbara jul
Vi hann med det vi skulle igår. Vi brände till och med knäcken när jag satte över grytan med färdigkokt knäck på en icke varm platta. Trodde jag. Någon liten filur hade nog vridit till den med rumpan när hon hoppade ner från stolen.
Men vad tusan. Vi gör ny i morgon :)
Mellan bränd knäck och korvstoppning kom mormor och Janåke och hälsade på. Eller "gamlamommol och gamlamossa", som Stina säger.
Vi firade lite minijul eftersom vi inte ses mer i juldagarna.
Däremot ska familjen Redman packa övernattningsväskan och fira nyår tillsammans med den äldre generationen. Vilket vi verkligen ser fram emot.
Men först JULAFTON, som är stora samtalsämnet här hemma. Stina längtar som en tok, och nu är hon såpass stor att man faktiskt kan skapa minnen. Undertbart
Ikväll ska vi äta tomtegröt hos mamma och pappa. Tillsammans med morbror + familj. Mormor och Janåke brukar också vara med. Men eftersom hon brutit foten och är rullstolsbunden, var det mer lämpligt att de lämnade klappar i vårt hus, som saknar entrétrappa.
Vi ska också passa på ge Theo sin gummekaka, och Stina får sin, av sina gudföräldrar. Traditionen säger dagen innan julafton. Men i år fuskar vi, det passar sig liksom rätt bra.
-Vi julstökar
Julstök. Ja det gör verkligen skäl för sitt namn. Än mer när det sker tillsammans med en tvååring. Idag bakar vi bröd, kokar knäck och griljerar skinka. Jag tänkte också att, när vi är klara med det där, ska hinna med att pyssla lite. Stina gjorde en jättefin ljuslykta häromdagen, och jag tänkte att vi kunde göra ett par till.
Just det! Ikväll ska vi bort till far och mor och göra julkorv. En av alla fina traditioner som hör tiden till.
