leijne

Jag älskar hösten. Det är någonting med den som fängslar mig. Jag tror det är från skoltiden. När man var liten och steg upp i mörkret efter ett långt sommarlov. Drack något varmt och tvingade i sig en macka. Fasten det var kallt och mörkt, och jag säkert inte uppskattade det då. Är det det jag sitter och tänker på när jag nu sitter och äter frukost till levande ljus. Det kallas väl minnen.

Nu när jag ska bli mamma, skrämmer det mig lite att det faktiskt är jag som ska gå upp i ottan och göra nyponsoppa. Inte för att jag ska behöva skiljas från värmen i sängen. Utan för att tiden går så fort.
Men innan jag blir mormor, tänker jag bygga ett eget bo där jag kan skapa minnen för mina barn.

 Bebis.