leijne

Jag vill bara bort. Jag vill inte vara här längre. Jag vill flytta.
Vi ska, men jag undrar när. Jag visste inte hur rätt jag hade när jag sa att jag aldrig skulle kunna tänka mig att bo i lägenhet. Men, jag träffade Mattias, som absolut inte kunde tänka sig att flytta direkt till ett hus. Så vad gör man inte. Man får helt enkelt kompromissa. Först en lägenhet, och sen huset.
Men nu är det såhär att jag står inte ut. Jag har försökt. Men grannarna är inte av denna värld. Lägenheten är fin. men läget är fruktansvärt. Jag vill inte ha några grannar.
Jag är bortskämd med att ha mig själv som närmsta granne.
BORTSKÄMD!, visst ifrågasätter ni det?.
Men det finns endel som uppskattar det, jag är en av dem. Och jag blir uppriktigt arg och ledsen när det finns de som vill ta möjligheterna ifrån oss "lantisar". Ingen ska behöva bli tvingad, varken in till stan eller ut till glesbygden. Det ska vara valfritt. Hur började allt egentligen. Var det inte självförsörjning som gällde?
Vi går hela tiden mot nya tider. Men det är inte alltid nya metoder som är bättre.
Matbutik efter matbutik tas bort. Vi får kämpa för att få mat här ute. förutom det man kan odla själv, för det har vi bättre förutsättningar för än vad man har i stan där asfalten flödar.
Jag tror att ni i stan glömmer bort, eller aldrig lärt er vart maten kommer ifrån. Den trollas faktiskt inte fram i butikerna. Det vi äter kommer från jorden och djuren. Och i jorden som tittar fram i städerna växer det antingen gräs som man kan ha picknick på, eller så tittar det fram ett par arrangerade blomgrupper.
Och de ätbara djuren bor på djurpark.
De man får äta bor i skogen och på gårdar som till största del finns i glesbygden. Grönsaker tillhör den kategorin som tillhör glesbygden också. även mjölk, ost, grädde, fil, yoghurt, grädde, smör, creme fraiche, etc. Och bröd, vad gör man det av? Bark som finns på de stackars förskrämda träden som växer i stan?  Tror inte det.
Den dagen man kan leva på luft och kärlek ska jag börja tänka över era argument. Men innan dess ska jag bo kvar. Som stolt lantis.