- Gekås, Ullared!
Mormor och syster hämtade upp mig strax efter åtta, och innan dess hade jag hunnit med att nästan sätta mig på rumpan. Men med min starka icke vilja av att byta om, och kanske tack vare jämvikten av de båda soppåsarna jag bar på, lät mig slippa ligga och kravla i leran.
I Ullared var det än så länge ganska tomt. Vi hittade ganska snabbt en parkering. Parkerade och gjorde oss klara för att gå ut. Då mormor kommer på att hon kanske inte kommer ut. Eller ännu värre. Att det skulle sitta skitungar i bilarna bredvid som verkligen inte har någon aning om hur tråkigt det är att behöva lämna in bilen för omlackering.
Så var bara för Eva att köra vidare, till en annan parkering, som valdes med omsorg. Jämte ingen alls!
Tanken slog mig att det sällan händer att man får välja parkering. Det brukar sluta med förtvivlan av att knappt få någon alls.
Innan vi gick in lovade vi att vinka i webbkameran som Nåke satt och inspekterade. Ni förstår. Det är helt fantastiskt att vi ens får med oss mormor till gekås. Hon brukade skicka små lappar med oss när vi åkt. Men efter förra gången hon var tvungen, för att hennes glasögon skulle tillverkas där, verkar hon också vara fast i Ullaredträsket.
Vid halv 11 började bussarna anlända och storma in. Och som tur var hade vi kommit halvvägs. Fy vad folk!
Dagen i Ullared avslutades självklart med mat. I kön höll jag på att svimma, igen. Men efter en klementin hade vi inte långt kvar och jag klarade mig nätt och jämt.
Mormors mat blev gratis. Hon ville bjuda oss ( tackar så mycket för det :). ), och kanske blev 3 maträtter för mycket för den stackarn som tog betalt. Så den sista bjöd hon tydligen på :). Vi kunde kanske ha sagt någonting. Men tänkte inte så mycket på det innan vi satte oss. Och så tyckte vi att hon fick skylla sig själv :)
Eva hann köpa ett par skor innan vi åkte hem. Och mormor lite kex. Sen var i alla fall jag helt slut.
Väl hemma tog jag på mig mina nya randiga långkalsonger, raggsockar och en mysig tröja. Tog med mig Melker och täcket till soffan. Sen har jag i stort sett legat där.
Fy vad jag är trött och hängig. Och ryggen är mig inte nådig. ( men jag köpte en vetekudde idag )
Jag vill väl fortfarande inte förstå att jag inte orkar lika mycket som innan jag blev gravid.
Men vad tusan. Det går så länge det går.
Nu ska jag äta mat min kära Mattis lagat. Han är bra min karl!
Kommentarer
Trackback
