halvt ihjältrampad anka!
Det är vad jag känner mig som. Sitter på jobbet och funderar på om jag kommer ha det så här resten av graviditeten. Eller om det blir värre?
I morse hade jag svårt för att sova. Jag somnade utan problem. Vaknade och kände mig riktigt utvilad. Tänkte att jag nog kunde ligga och dra mig en halvtimma. Men nädå. Klockan var 08.14. Det var bara att tvinga sig till sömns. Vid 10 tiden vaknar jag igen av att någon knackar på dörren. Jag kände självklart för att ignorera detta. Jag sov ju för sjutton. Jag vänder mig om och blundar. Då knackar det på fönstret ovanför sänggaveln. Jag tittar upp. Och vad ser jag inte. Jo där står Mattis med ett fånigt leende. Jag var alltså tvungen att kliva upp för att låsa upp åt honom. Sa ingenting och gick och la mig igen.
Vad han gjorde hemma vet jag inte. Jag visste bara att han skulle iväg till polisen för att fixa det här med vapenlicensen. Antagligen var det någonting han hade glömt, och tydligen låg det i min bil. För han frågade efter nyckeln. Sen åkte han igen. Hej då på honom. Och hej igen Leijnes kudde.
Vaknar vid 11 och ger upp. Ligger och drar mig till 12. Sen var det dags för frukost. Har börjat med en stor tallrik corn flakes. Med en hel skivad grön banan i. Duktigt för en före detta icke frukost ätare.
Det än en av alla fördelar med kotten. Nu både äter jag och dricker som vanligt. Missar jag frukosten kan jag vara säker på att jag inom kort svimmar.
Efter frukosten bytte jag om, och sen åkte jag till mamma och lillasyster Anna. Sen begav vi oss till Torestorp och köpte gravdekorationer. Sen vidare till kinna för ett par ärenden. Och slutligen hamnade vi vid graven som skulle smyckas. Världens bästa morfar!
Innan vi var redo att vända hem skulle vi hämta kusin Sandra som var hos mormor. Hon skulle med oss hem och sova över hos lillasyster. Där slängde vi i oss lite kaffe.
När jag kom hem undrade jag vart sjutton dagen tagit vägen. Dukade fram lite te och mackor till mig och M, och kände helst för att gå och lägga mig.
Men nu sitter jag här på jobbet och kan inte låta bli att tycka synd om mig själv. Det gör så förbaskat ont. Hur jag än sitter,ligger, står eller går.
Jag vill helst lägga mig ner och gråta. Men det funkar ju inte på det viset. Det är bara att bita ihop och härda i :).
Det blir ju inte bättre för att jag lägger mig. Då kan jag ju vara säker på att jag vaknar. Och då är vi tillbaka på ruta ett.
Det här är innan jag försöker ta mig upp
Leijne.
- Han som fick heta M
Mattis kommer hem mitt i matlagandet och ansåg sig ha tid till att sitta vid datorn en stund medan han väntade. Efter en stund ger han mig en arg blick och frågar varför han får heta M. Jag kallar ju honom detta ibland i mina inlägg. Han tror inte att ni vet vem det är jag pratar om då. Förklarade att det enbart var för att förkorta.
han gav sig inte. T.ex. Eva och Sara slipper ju bli kallade E och S.
I alla fall ville jag bara klargöra att M är samme man som Mattis, och Mattias också för den delen. Så att han kan vara nöjd och sova gott.
- nu är det klippt!
Nu har Sara klippt sig. Hon valde nummer tre och tog till och med med sig bilden till salongen. Jag är såå nyfiken. Hon själv lät väldigt nöjd och glad. Det är ju ändå huvudsaken (Lägg märke till huvudsaken).
Hon kommer hit sen, snabbt innan jag åker till jobbet. Hon ville lämna någonting till mig sa hon. Till mig!. :) hon är underbar min Sara. Vad skulle jag ta mig till utan en vän som hon.
Nu ska jag laga lite mat till min hårt arbetande karl som säkert är jättehungrig när han kommer hem. Jag hade tänkt baka en morotskaka idag, men det hinner jag nog inte med. Jag måste ju passera duschen också. Helst innan Sara kommer. Så jag hinner bjuda henne på en kopp te i alla fall. Helst glögg.
Vet ni!. Jag tycker det är jätteroligt att ni är så många som följer min blogg. För det kan jag se. Men vilka ni är har jag ju ingen aning om. Kan ni inte avslöja er med en kommentar!. Det vore roligt.
KlippKlipp
Lovade Sara att lägga upp förslag till hennes klippning i morgon. Hon tänkte nämligen fega som jag alltid gjort och bara "korta ner det". Så därför behöver jag få henne på andra tankar.
Här är för fegis Sara. Spara längden. Men våga lugg.
Riktigt coolt. Men vågat.
Och här har vi mittemellan. Vi låter henne ha kvar längden. Men fortfarande en lugg. Här lite flikigare.
Nå Sara. Lite förändring skadar faktiskt inte
Just det!
Dessa sprang jag på idag på KappAhl och kunde bara inte låta bli.
De här söta "farfarskalsongerna" i flickigare stuk.
Och de här. Jag kunde bara inte morstå. Det åkte på så fort jag kom hem. Tanken var att de ska få bli mina nattsockar. Jag sover med raggsockar i vanliga fall :)
- dagen
Idag var det dags att justera tandställningarna igen. Mamma var ju tvingad att följa med mig innan när jag inte hade körkort. Nu gör hon det för skoj skull!.
Efter det besöket for vi vidare till knalleland och sen blev det tidig lunch på max. Precis som vanligt :).
På väg hem stannade vi till på kinnagarn. Så nu ska mamma sticka en tröja till kotten :). Jag själv köpte mig ett broderi som jag kan ha på nätterna när jag jobbar .
Sen var det dags för ljusstöpning med "jobbargänget". De andra var ju förstås redan där, och hade väl vart sedan 9 tiden.
Men jag kom lagom till det skulle ätas. Jag var ju inte hungrig på lunch igen. Så jag passade på att gosa med Linnea så Frida fick äta. Vilken go tjej hon är :). Jag vet inte om det var jag som var rolig. Eller tandställningen. Men nånting var det :).
Eva hade fixat med två ljuskronor och 4 ljus till oss var, som var doppade ett antal gånger. Så jag tog över när jag kom och färdigställde dom. Jättefina :). Utformningen var perfa syster!
Jag fick ringa till M och be honom komma med en låda att frakta hem skapelserna i. För det hade ingen av oss tänkt på. Eva hade smitit för att köra Annapanna till hennes fotbollsträning.
Just det! Vi fikade med glögg och pepparkakor oxå!. Jag stannade faktiskt till vid glögghyllan i affären för någon dag sen. Men stoppade mig själv och tyckte det var kanske var lite tidigt. Men nu var det kört!. Raka vägen till affären, in snabbt och ut igen med 2 flaskor!. Nu är Leijnes "juldörr" öppnad. Här ska börja njutas!.
Jag har sagt det förut, men säger det igen. Jag älskar julen!
Maten fixade M idag igen. Bäst för honom att han inte låter mig bli van. Men jag har verkligen ingenting emot det.
Sen satte vi oss i soffan och bara myste en stund. Kände hur matt jag var. Och kom på att det nog är dags för mig att inse att jag inte orkar göra lika mycket i samma fart som innan jag blev gravid. Det gör jag kanske. Men jag får lov att vara trött tidigare :).
Blir det nu inga mellanrum i detta inlägget heller. Så betyder de fetstilade i texten början på ett nytt stycke. Fiffigt va!
- en datorfri helg.
Fredag - Upp och hoppa ( lite sent kanske, men jag hade inte brått. än ), i med lite frukost. Ringde Eva och hörde om hon ville följa med mig till banken, och sen till Kinna. Det hann hon inte. Och efter det samtalet hann jag knappt duscha, men det var tvunget. Jag gjorde mig i ordning på 5 min som vanligt, inkl. påklädning. De ni! Haffade kardemumman på vägen ut och åkte iväg till mor min med detta, som hade fått slut på sitt mitt under kardemummakakabak, Typiskt!
Jag hann faktiskt sitta där en stund, under tiden som jag råkade kika i min plånbok och upptäcker att mitt bankkort inte fanns där.
Lite smått panikslagen ringer jag Mattis, som lite halvdrygt svarar, " ja men jo, det har jag nog här ". Det var ju en väldans tur att jag skulle åt det hållet.
Så det var bara att hoppa in i bilen. Styra mot Mjöbäck för att hämta kortet. Sen vidare mot Överlida för ett besök på banken.
När det var avklarat gick färden vidare mot Kinna. Jag var tvungen att få tag på en dop present.
All stress denna förmiddag berodde på att pappa skulle komma hem vid 2 tiden och då skulle resten av oss också vara på plats för att traska runt i lerig åker och plocka upp säsongens pärer (potatis) .
När det var klart, började vi fundera på vad vi skulle äta till kvällen. Men då tyckte mamma att vi kunde stanna och äta tacos, hela familjen. Det nappade vi självklart på!.
Lördagen började för mig klockan 09.30 (jag vaknade faktiskt själv helt utan väckarklocka). Startade med lite frukost och projekt väcka Mattis. För honom satte jag på att diska. Ni förstår att de dagar våran vattenkran inte fungerade kom det efter, disken alltså. Och jag klarar numera MAX 10 min vid våran 78 cm låga diskbänk. Så jag har inte kommit ikapp. Men nu var det dags.
Efter lite grymtande gick han faktiskt med på detta.
Jag själv passade på att åka till affären och handla. När jag var hemma igen satt systeryster vid bordet och sällskapade min duktiga karl.
Men det var ju egentligen inte därför hon kom. Utan Emma (en jobbarkompis) och hennes dotter Alicia skulle komma på fika, som dom själva bjöd på.
Dom kom vid 11, stannade till 4 nånstans tror jag. Så där kan ni dra slutsatsen att vi hade det väldans trevligt :).
Nästa gång kommer vi till er!
Sen var det meningen att jag skulle laga något att äta till kvällen. Men först skulle jag följa med Eva hem. Dit för övrigt Mattis flytt. Och när jag försöker få med mig honom hem blir det protest. Mattiasarna hade bestämt att det skulle ätas pizza ikväll.
Så jag och Eva hoppade in i bilen igen. For till Örby och hämtade deg. Medan de andra två gav sig av hem till oss för att duscha. Tillsammans vet jag ej.
Vi avslutade det hela med en film som gick på teve. Om en pojke tror jag den hette. Bra var det i alla fall.
Söndag- Vintertid igen, eller normaltid heter det ju tydligen. Fast det kan inte stämma, för nu när jag skrev det blev det rödstreckat. Så jag fortsätter nog med att kalla det vintertid :).
Jag hade i alla fall inte brytt mig om att dra tillbaka klockan. För det är såå skönt att vakna och upptäcka att man har en timma tillgodo. Extra bra när vi skulle upp tidigt för att göra i ordning oss och åka på dop.
Det var Mattis kusin Jennys son ( kusinbarn kan man också säga ) Nicolas som skulle döpas. Klockan 09.40 (vintertid, för då hade jag fixat klockan) var vi på plats i Kinna kyrka. Innan dess hade jag hinnit med att fixa skoproblem och lite av varje. Så min extra timme var väldigt bra att ta till!
Dopet var jättefint. Prästen var virrig, men pojken blev ju döpt i alla fall. Efter kyrkan fortsatte vi med fika hos mormor Anki. Tänk vad mycket folk man kan trängas i en 3a om man bara måste. Jag passade självklart på att bekanta mig med Nicolas. Jag längtar ju inte mindre efter det!
Resten av dagen har mestadels tillbringats framför teven. Jag har välkomnat ischias till mitt liv. Lite motstridigt. Jag börjar tro att jag ska gå igenom hela registret med gravidbesvär. Och inte är jag speciellt ledsen för det. Det är en erfarenhet rikare helt enkelt!. Och jag är inte det minsta avskräckt till att skaffa fler barn. (kanske att jag väntar 2-3 år)
Mattis bjöd hem Mor och Far + 2 på kålsoppa! Som han självklart gjort själv och älskar. Efter det blev det chokladpuddig med vaniljsås. En riktigt Mattismiddag helt enkelt!
Nu känner jag att jag har delat med mig av hela helgen och är ganska trött i både kropp och själ, och tänker därmed gå och lägga mig.
NattiNatti!
v 17.
Idag är det torsdag och vi går in i vecka 17. Veckorna går så fort och det är underbart!.
Jag åkte ner till Eva efter att jag fått i mig frukost och hängt upp lite tvätt. Efter en stund kom Frida + 2. Lilla Linnea var så söt :). Men vem var hon lik?.
På vägen hem tankade jag bilen och köpte med mig mjölk. Tack Eva!. Väl hemma började jag med maten, lax och klyftpotatis med tillbehör. Under tiden röjde jag lite och gick med trasan som vanligt. Hängde upp en tavla och en klocka. Nu säger Mattis att jag inte får göra mer idag. Så nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska pyssla med. Jag får nog skaffa mig ett handarbete. Börja sticka kanske?
Nedrans blogg.se!
Tänk vad onödigt att jag delar in mina blogginlägg i stycken. Det ser ju nämligen inte ut så när det är publicerat i alla fall. Trodde det var tillfälligt först. Men det verkar inte så efter 10 talet inlägg. Arg jag blir.
Läs sakta och tänkt dig att styckena finns där. Så kanske det blir lättare att förstå de röriga ihopgrötade texterna :)
- borra borra litet hål.
Idag har jag fått gjort mycket och ingenting.
Jag började dagen med frukost och dusch. Nähe nu ljög jag. Först ringde jag MVC och sa att jag inte kommer och vaccinerar mig. Då säger snälla Madeleine (inte jag) i luren, att läkaren troligtvis vart så upptagen att han inte ens tittat på min journal sen jag ringde och grät en liten skvätt över att jag hade så ont i huvudet och inga tabletter kan äta. Så hon fixade en tid åt mig till honom.
Nästa fredag. Underbart. Hoppas hoppas att han säger att det finns andra alternativ till mina värktabletter, som jag faktiskt får stoppa i mig. Annars vet jag inte hur jag ska klara nätterna dessa månader som är kvar. Men men. Det är i motvind som draken reser sig.
Sen var det dags för frukost och dusch.
Efter det fick jag äntligen kontakt med Sara, och vi bestämde att jag skulle ila dit en sväng, och sen köra henne till skolan.
På vägen stannade jag till hos svärmor och hämtade mitt partylite paket hon hämtat ut åt mig.
Väl hos Sara bjöds det på mitt nya favorit te ( friggs Chai, Toppen för jullängtande själar ) och pepparkakor! Nu längtar jag efter julen i alla fall. Och ja, då får man fuska. Men om en månad drygt är det första advent. Sen är det så gott som över.
På väg till skolan kör vi förbi brandstationen precis när dom får larm. Toppen. Nu skulle jag få en brandbil i röven. Men nej då. Vi klarade oss ända till skolan. Men då kom han. För det var dit han skulle. I rondellen ut möts jag av en lite större brandstjut och får stanna för den.
Ringde Sara, och då sa hon att matsalen var utrymd. Så idag har jag lärt mig att man inte ska fundera och önska för mycket. Det kan få motsatt effekt.
På vägen dit satt nämligen Sara och funderade på vad dom skulle få till lunch idag.
Efter allt detta var det faktiskt dags för mig att få lunch. Hemma hos mormor och Janåke. Det är alltid lika trevligt att vara där. Felet är bara att timmarna går så fort. Vips var klockan 14.40 och jag var tvungen att borsta tänderna och ge mig av till tandläkaren.
Idag var det dags att laga ett litet hål. Som egentligen inte var något riktigt hål. Men såg visst misstänkt ut. Och därför borrade hon lite för säkerhets skull och la en lagning. Det gick fortare än bedövningen hade hunnit verka på, så den sket vi i som vanligt.
Stannade även till hos Eva och åt en liten bulle på vägen hem. Sen fick jag ge mig av hemåt och släppa in min något frusna karl som inte har någon egen nyckel. För den han han minsann slarvat bort.
Nu ikväll har jag suttit ganska mycket på min lilla rumpa, och det intalar jag mig själv att det får man ibland. Jag har i alla fall gjort risgrynsgröt. Tänkte gjort det igår. Men det blev inte av.
Har redan avnjutit en portion. Och längtar nu till frukosten. Jag tycker såå mycket om "tomtegröt", och skulle kunna äta det mycket oftare än vad jag gör.
Tror att jag snart ska häva mig i bingen. Ska hem till Eva i morgon efter frukost. Frida + Annie och lilla Linnea kommer och hälsar på. Ska bli så roligt. Har inte träffat henne sen i somras.
Nattinatti!
- Läger i vardagsrummet
Igår var det dags för premiär eldning i den öppna spisen. Och som grädde på moset hade vi bjudit hit mamma och pappa + 2 för korvgrillning.
Det gick ju kalas! Vi slängde in ett par vedstackare och tände på. Och det började inte brinna någonstans. Skulle det nu råka vara en stackars sotare som läser detta så vill jag bara förklara att det är tänkt att vi ska ha hit dig eller någon av dina kollegor och kolla upp våra eldstäder. Men det fanns bara inte tid för det igår. Och som sagt började det ju inte brinna någon annanstans än där det skulle, och i någon stackars korv kanske.
Jag bara älskar öppna spisar. Helst vill jag ha en i varje rum. De ger inte så värst mycket värme, och man eldar väl mest för kråkorna. Men det är ju såå mysigt. Pappa har ju nämnt lite då och då att vi borde sätta in en braskassett för att ta till vara på värmen som blir.
Jag har inte riktigt vart med på den idén. Jag vill ju enkelt kunna grilla lite korv, värma min glögg och ja, massa andra mysigheter. Den ser helt enkelt lite för moderniserad ut.
Men efter igår. När Mattis stängde spjället kanske lite för tidigt. Det brann inte, men det rök fortfarande. Ja då helst plötsligt insåg jag att nähäru. Jag vill minsann inte att det ska lukta läger i mitt vardagsrum.
Så nu pappa. I min nästa öppna spis kan jag lova att det inte ska eldas för några kråkor!
- att sälja en stjärna.
Jag läste nyss på blimamma.se att det var någon som köpt en stjärna till sin sambo när han fyllde år, och nu tipsade en annan tjej om detta till hennes och killens årsdag. Skitsamma hur det ligger till där.
Men jag tycker bara inte om idén. Vem sjutton tog sig rätten att sälja stjärnorna? Jag tycker det är ren bullshit och lurendrejeri. Skulle jag köpa en stjärna är jag säker på att 1000 andra köpt precis samma. För det är ju inte precis så att jag kan åka dit och ställa min lilla brassestol och sverigeflagga och "paxa" den.
Vad tycker ni? är det bara jag som ifrågasätter detta?
Arg Leijne!
Rhodesian Ridgeback.
Nu sitter vi här, Mattis och jag, och kollar på tv. Han har fått på någon film som tydligen fängslat honom. En drama skall tilläggas. Och "jag hatar dramaskit" brukar det annars låta.
Jag själv är för stunden inte så insatt i handlingen.
Jag sitter i "min" soffa och äter frukt. Efter ett stort äpple och två klementiner, ifrågasätter jag mig själv när jag undrar om jag kanske inte orkar en banan också.
Men hade det inte vart för att jag ville ha den till frukost i morgon, hade den nog snart vart nere i min mage.
I morgon förövrigt. Efter min frukost, funderar jag på att ta mig en promenad. Om det inte regnar förstås.
Jag behöver få lite friskt luft och röra på mig lite.
Det behöver jag alla dagar egentligen. Och därför funderar jag och min kära karl på att köpa en hund. Det har vi gjort länge. Men det är ett av argumenten till varför.
Det behöver jag alla dagar egentligen. Och därför funderar jag och min kära karl på att köpa en hund. Det har vi gjort länge. Men det är ett av argumenten till varför.
Just nu är vi inne på en Rhodesian Ridgeback. Jag såg en sån i somras när vi var på semester, och blev frälst.
Den är jättestor och korthårig. Inga ulliga pälstussar som ramlar i maten. låter toppen tycker jag!
Nu funderar jag på om det ändå inte är dags att säga hej till kudden. Om M kanske kunde slita sig från tv'n.
Dröm sött och nana gott!.
Leijne.
- måndag
Då var det måndag igen. Vart tar veckorna vägen. Och inte minst. Vart sjutton tog denna helgen vägen. I Fredags var vi ju som sagt och bowlade.
I Lördags när jag vaknade utvilad och precis lagom morgontrött, insåg jag att det var just Lördag och att det var dags att ta på sig lite kläder, slänga i sig något att äta och bege sig till en annan del av Älekulla.
För är man just Älekulla-bo är det ett måste att, om inte hjälpa till i något slag, åtminstone visa sitt intresse i denna marknadsdag. Och ja, det är ju lite av en tradition att gå dit.
Jag tror jag missat det en gång genom åren. Och då var jag rejält sjuk.
I år hade vi i alla fall tur med vädret. Ingen snöstorm och inget regn. Bara sol och, faktiskt torrt i backen. Vi parkerade hos Mattis mamma och gick den sista biten. Härligt.
Väl där nere mötte vi upp kära syster och hennes Mattias, Linus och Sara. Efter att vi gått igenom allt minst en gång kände vi oss ganska nöjda, och det var dags att mätta hungriga magar.
Lite fika hann vi med innan vi vände hem. Fast nere i Brastorp.
Nybakta munkar och te var precis vad jag behövde efter ärtsoppan.
När kvällen kom var det dags för mig att åka till jobbet. Med en rygg som värkte hade jag hellre velat gå och lägga mig. Men jag tog mig genom natten med alvedon sida vid sida.
Söndag morgon och hemma igen. Förkyld och eländig. Oftast brukar jag vakna med detta otyg. Nu fick jag ta det med mig och gå och lägga mig. Det blev alltså inte mer jobbat för mig i helgen.
Och här hemma står det mesta still.
Jag och katterna ligger och myser i soffan. Melker ligger på magen och Sigge har jag på nacken, det värmer så gott.
Tack Sigge. Tänk att du visste att jag hade ont precis just där!
- Bowling!
Ikväll vart det planerat bowling. Och så fick det bli. Det bästa med det hela är skorna!. jag älskar dom. Så har någon ett par i storlek 37 över. Snälla. Skicka dom som ett julklappspaket till mig. Jag står för portot.
M, M och Linus spelade på en bana. Jag och Sara på en annan. Eva kände att hon redan svalt klotet, så hon avstod och njöt av våra missar.
Visste ni att själva banan är ungefär lika hal som såpa. Jag kommer i full galopp, svingar mitt enorma klot. Kommer lite för nära och sätter mig på min lilla rumpa.
Visste ni att själva banan är ungefär lika hal som såpa. Jag kommer i full galopp, svingar mitt enorma klot. Kommer lite för nära och sätter mig på min lilla rumpa.
Klotet kom ju iväg. Men jag hade ju nödvändigtvis inte behövt följa med.
Jag testade också att blåsa kalluft på handen. Skönt att slippa handsvetten självklart. Men helt plötsligt passade inte klotet och det höll på att bli Saras död. Efter det skickade hon fram mig lite längre för att slippa ta emot mina klot.
Efter detta ståhejet och jag fick inse mig besegrad. Sara vann över mig med 50 poäng. Och man slår samman 5 omgångar.
Typiskt!
Jag testade också att blåsa kalluft på handen. Skönt att slippa handsvetten självklart. Men helt plötsligt passade inte klotet och det höll på att bli Saras död. Efter det skickade hon fram mig lite längre för att slippa ta emot mina klot.
Efter detta ståhejet och jag fick inse mig besegrad. Sara vann över mig med 50 poäng. Och man slår samman 5 omgångar.
Typiskt!
I alla fall begav vi oss till kina/thai i kinna. Det var väl bara jag som inte var sugen på denna sorts mat. Så jag fick vara en gentlekvinna och erbjöd mig att äta endast ris. Men väl där inser jag att det finns vanlig mat. Och på menyn ikväll - Ryggbiff, bearnaise och pommes! toppen. Lite för salt. Men svenskt :D
Nu är jag hemma, med en bruten tumnagel och en gasig mage, Lyckad kväll!
- så har jag gjort det igen.
morgonen började med höst här hos mig. Men efter ett tag, mitt i min frukost, kom den. Vintern. Till en början var det en fin kontrast till löven och de små flingorna skimrade så fint i solen.
Men nu är allt bara vitt och slaskigt. Typiskt också!.
Det är ändå något speciellt med det första snön. I alla fall tills man inser att man måste gå ut och hämta posten.
på tal om post. Idag fick jag ett brev. Det händer inte så ofta annars än när jag får räkningar. Det var kanske inte roligt brev det här heller. Kallelsen till vaccinationen. "Till dig som är gravid". Redan nästa vecka har jag tid. Japp, tid och datum var redan bokat.
Den andra dosen skulle jag få den 11/11. Är det inte redan här då undrar jag?.
Men men, jag har hela tiden vart ganska bestämd i denna frågan. Och tänker fortfarande inte vaccinera mig. Hur är det med kotten?, undrar om hon är så glad i vaccinet. Jag riskerar hellre att bli sjuk, än att riskera att kotten far illa.
Men men, jag har hela tiden vart ganska bestämd i denna frågan. Och tänker fortfarande inte vaccinera mig. Hur är det med kotten?, undrar om hon är så glad i vaccinet. Jag riskerar hellre att bli sjuk, än att riskera att kotten far illa.
När M kom hem från jobbet, hade han inte fått nog av att köra i snön utan vinterdäck. Så vi skulle självklart åka iväg till min lilla mamma en stund. Vägen dit var inte upplyftande. En bra bit av just vägen, brukade vackert ringla sig igenom en fasligt massa skog, som jag tycker är underbart vackert. Nu är skogen borta. Och jag har väldigt svårt för sådana stora och plötsliga förändringar. Men som med allt annat vänjer jag mig nog.
När vi skulle åka hem och jag satte mig i bilen i M's jacka som är ganska mycket för stor för mig.Hade jag självklart lagt mobilen i fickan, precis som man brukar göra. Men min jacka brukar också alltid hamna automatiskt innanför bilen när jag stänger dörren. Men inte idag.
Typiskt mig, tänkte jag. Men det var nog inte så farligt.
Kommer hem, sätter i laddaren. Och upptäcker att displayen är ett ända stort spindelnät. Jag tror fortfarande jag kan ringa på den. Men sms är ju råkört.
Vad har jag då lärt mig utav detta?
Vad har jag då lärt mig utav detta?
Jo. Passa dig för vad du säger ( i förmiddags sa jag till Sara att jag behöver både en ny mobil och ny operatör ), Använd alltid din egna jacka. Och för guds skull. Stäng inte bildörren!
Toppar-toppen!
Jag vaknade i morse och kände för förändring. Jag åkte en sväng och kom hem med 20-30 cm kortare hår.
I längre version hade jag en klipp och sling-tid. Det var tängt att bara toppa det som vanligt. Men på vägen dit funderade jag på om jag skulle våga göra slag i saken och faktiskt våga förändra mig. Frissan nappade på idén och sen körde vi. Bort med det gamla slitna!.
Det är inte kort kort. Det är en page, med axellångt fram. Jag är helnöjd och trivs verkligen! Ångrar mig inte en sekund!
När jag var klar där skyndade jag tillbaka till bygdegården för att duka och fixa med pappas 50års kalas som är i morgon.! Och där har vi hållt på hela dagen. Kom hem vid 10. Då var det bara att sätta igång med tårtbottnen, och medans den var inne i ugnen klippte jag mattis. Så nu är han kalasfin!. :)
Nu är det faktiskt dags för sängen för min del. Så jag orkar hålla igång i morgon också. Ryggen värker lite, men det går nog över medans jag sover som vanligt :)
NattiNatti!.
Leijne
- min lilla kotte ♥
Vi var ju på MVC igår. Det blev ett riktigt ultraljud. Shit vad häftigt. Där var hon. Våran lilla kotte. Det blev så himla verkligt.
En sån livlig en då. Hoppade runt som en tok. Viftade på sina små händer och spretade på tårna.
Nu längtar jag bara ännu mer till april, och till november när vi ska göra nytt ultraljud.
Jag måste köpa en ny dator snart också, den här ramlar ihop. Igår funkade den inte alls. Men vi får se när det blir. Mattis håller faktiskt på att sätta upp lister i köket nu. Han är inte så lycklig över det. Det funkar visst inte så bra med alla vinklar och vrår vi har. Men det blir fint i alla fall :).
Nu sitter jag här och betalar de sista räkningarna, och ska strax bege mig till jobbet. Känns tungt med en rygg som värker. Och vetskapen om att jag kommer åka därifrån med huvudvärk. Men ingenting är omöjligt!.
En sån livlig en då. Hoppade runt som en tok. Viftade på sina små händer och spretade på tårna.
Nu längtar jag bara ännu mer till april, och till november när vi ska göra nytt ultraljud.
Jag måste köpa en ny dator snart också, den här ramlar ihop. Igår funkade den inte alls. Men vi får se när det blir. Mattis håller faktiskt på att sätta upp lister i köket nu. Han är inte så lycklig över det. Det funkar visst inte så bra med alla vinklar och vrår vi har. Men det blir fint i alla fall :).
Nu sitter jag här och betalar de sista räkningarna, och ska strax bege mig till jobbet. Känns tungt med en rygg som värker. Och vetskapen om att jag kommer åka därifrån med huvudvärk. Men ingenting är omöjligt!.
- måndag
Det tog mig tid att somna i morse när jag kom hem från jobbet. Jag låg och tänkte på planlösning till vår plan B. Att köpa en tomt det står fallfärdiga hus, och bygga ett nytt.
Förhoppningsvis påbörjat om något år.
När jag väl klurat ut detta somnade jag som en gris och vaknade inte innan 13.40. Ont i huvudet hade jag, så jag tillät mig somna om.
Med bebis i magen kan jag inte äta mina tabletter. Och tyvärr verkar det som nya nattjobbet är mer krävande för min kropp och stackars skalle än jag trodde.
När jag vaknade igen i alla fall, tog det inte lång tid innan Mattis kom hem från jobbet. Och ingen mat hade jag färdig. Så vi tog oss en tripp till mor och far för att hämta potatis.
När vi kom dit var det ingen hemma. Men inom 5 min kom det en hästtransport in på gården.
Kära lillasyster hade äntligen fått en häst. En islänning vid namn Perla. Så jättefin och snäll.
Jag får passa på att rida henne lite innan jag gått så långt in i graviditeten. För då lär Mattis inte låta mig.
Tack vare hästen blev vi kvar ett tag, och hann med en fika också innan vi begav oss hemåt.
Så middagen blev väldigt sen idag. Men ibland får man göra undantag!
Imorgon är M ledig från sitt jobb. Vi ska åka och titta på bebis. Antar jag. Läkarundersökning var det bokat för i alla fall. Och jag har bestämt för mig att i det paketet medföljer ett vaginalt ultraljud. Har jag tur, gör vi ett riktigt, Med tanke på att det inte är så tidigt längre, och att magen är fullt synlig. Men vi får väl se! Bara att få se henne ska bli underbart. Och att få bekräftat att det bara är en :).
Tar en tripp till mormor och Janåke efter vi vart där. Och sen får vi väl se.
Jag ska försöka fixa middag på middag imorgon i alla fall.
Leijne.
Förhoppningsvis påbörjat om något år.
När jag väl klurat ut detta somnade jag som en gris och vaknade inte innan 13.40. Ont i huvudet hade jag, så jag tillät mig somna om.
Med bebis i magen kan jag inte äta mina tabletter. Och tyvärr verkar det som nya nattjobbet är mer krävande för min kropp och stackars skalle än jag trodde.
När jag vaknade igen i alla fall, tog det inte lång tid innan Mattis kom hem från jobbet. Och ingen mat hade jag färdig. Så vi tog oss en tripp till mor och far för att hämta potatis.
När vi kom dit var det ingen hemma. Men inom 5 min kom det en hästtransport in på gården.
Kära lillasyster hade äntligen fått en häst. En islänning vid namn Perla. Så jättefin och snäll.
Jag får passa på att rida henne lite innan jag gått så långt in i graviditeten. För då lär Mattis inte låta mig.
Tack vare hästen blev vi kvar ett tag, och hann med en fika också innan vi begav oss hemåt.
Så middagen blev väldigt sen idag. Men ibland får man göra undantag!
Imorgon är M ledig från sitt jobb. Vi ska åka och titta på bebis. Antar jag. Läkarundersökning var det bokat för i alla fall. Och jag har bestämt för mig att i det paketet medföljer ett vaginalt ultraljud. Har jag tur, gör vi ett riktigt, Med tanke på att det inte är så tidigt längre, och att magen är fullt synlig. Men vi får väl se! Bara att få se henne ska bli underbart. Och att få bekräftat att det bara är en :).
Tar en tripp till mormor och Janåke efter vi vart där. Och sen får vi väl se.
Jag ska försöka fixa middag på middag imorgon i alla fall.
Leijne.
Ljuva bittra höst -
Jag älskar hösten. Det är någonting med den som fängslar mig. Jag tror det är från skoltiden. När man var liten och steg upp i mörkret efter ett långt sommarlov. Drack något varmt och tvingade i sig en macka. Fasten det var kallt och mörkt, och jag säkert inte uppskattade det då. Är det det jag sitter och tänker på när jag nu sitter och äter frukost till levande ljus. Det kallas väl minnen.
Nu när jag ska bli mamma, skrämmer det mig lite att det faktiskt är jag som ska gå upp i ottan och göra nyponsoppa. Inte för att jag ska behöva skiljas från värmen i sängen. Utan för att tiden går så fort.
Men innan jag blir mormor, tänker jag bygga ett eget bo där jag kan skapa minnen för mina barn.
Bebis.
